QR-kod

STÖD NIX TO THE SIX

Bankgiro 5421-6270

Swish 1234 33 84 06 (eller scanna QR-koden)

Månadsöverföringar (SEB) 5401 34 308 86

Mikro- och månadsdonationer med MediaLinq

Det finns aha-upplevelser som slår ner som blixten. Jag hade en i Afrika några år in på 1980-talet. Det hände i Zimbabwe, i en ort som heter Caves (Grottorna) och ligger nordväst om Harare på vägen upp mot Kariba och den väldiga Kariba-dammen, som dämmer upp Zambesiflodens vatten i Lake Kariba. I dammen finns turbiner som förser landet med elkraft.

Jag gick runt i en by med bönder och förstod plötsligt att vad som presenterades för mig var ett kolchosjordbruk. Jag hade hört talas om att det fanns sådana i president Julius Nyereres Tanzania och även där hade folk svultit ihjäl i massor. Den ryska förebilden för kolchoser hade gällt. Jag trodde aldrig att jag skulle få se något sådant i president Robert Mugabes Zimbabwe. Det hände hösten 1984 och relativt tidigt i mitt uppdrag.

En känsla av sorg följdes av minnen. Jag visste vad som hänt i Ryssland efter revolutionen och kommunisternas maktövertagande 1917. Efter bara 13 år 1930 påbörjades införandet av kolchosjordbruken och det blev brutalt särskilt i kornboden Ukraina. Man kollektiviserade böndernas mark i kolchoser. Bönderna tvingades bruka dem vidare och leverera all säd till arbetarna i städerna. Och värst av allt, det gällde även utsädet. Arbetarna, kommunismens hjältar, skulle ha billig mat. Bönderna reducerades till slavar under lokala kommunistiska klanhövdingar, så kallade politruker, och när de protesterade när de blev av med utsädet så avrättades de i miljontals som folkets fiender.

Jag borde ha förstått redan vid ankomsten! Jag och en tjänsteman från min utredningsgrupp presenterades av byns hövding, först för hans andreman, som jag visste var stammens schaman eller om man vill dra liknelsen med indianerna i USA stammens medicinman och därefter för politikern på platsen. Dessa tre fanns alltid vid möten ute i landet. Ännu begrep jag inte att politikern, som var medlem i Mugabes parti Patriotiska fronten, förkortat Zanu-PF denna gång inte var kommunens styrelseordförande utan politruken för kolchosen.

Vi gick efter presentationen runt och hälsade på de olika bönderna som förestod de olika arealerna som odlades. Det var som i Sverige före jordreformerna om Laga Skiften där de många jordlotterna lite här och där brukades av bönder som alla bodde i en by. Så hade alla små åkerlappar skiftats ihop till samlade gårdslägen åt berörda bönder som också flyttade ut till dem från bygemenskapen. Här var det oskiftat och alla bodde i en bygemenskap.

Det irriterade mig att alla fälten var misskötta jämfört med de lite större omgivande majsfälten. Till slut frågade jag en bonde vem som odlade dessa större fält längre ut och fick svaret att det var vita farmare. Mer sades inte utan alla sneglade på varandra och väntade på min nästa fråga under pinsam tystnad, varför majsen där ute växte högre och stod i raka och tätare rader i fåror till skillnad från deras.

Det man inte äger och disponerar avkastningen av sköter man inte. Jag ställde inte nästa logiska fråga för jag visste svaret, att så här såg en kommunistisk kolchos ut. Det var dags att avsluta på ett artigt sätt och ta sig hem till Harare. Jag hade fått ett budskap från makten i Zimbabwe. De bad mig lägga av med vad jag höll på med. De skulle säkert få behålla de årliga 100 miljonerna, som då var mycket pengar från SIDA även kommande år.

En del i mitt projekt var att i den nya kommunallagen, som skulle gälla för samtliga kommuner såväl svarta av olika sorter som vita som inte heller såg likadana ut, bestämma hur finansieringen av verksamheterna skulle se ut i framtiden. Ekonomisk teori menar att man ska beskatta i första hand ett lands mest produktiva produktionsfaktor av de tre arbete, kapital och land. Det var i Zimbabwe faktorn land, alltså markbeskattning. Jag hade lämnat mitt förslag till utredningsgruppen. Snart kom chefen för den tillbaka till mig med beskedet att mark inte kunde ägas i ett klanstyrt land, som Zimbabwe snart skulle återgå till. Och det var absolut inte möjligt med ägande i ett land som skulle övergå till kommunistisk ideologi. Markbeskattning av ägd jord kunde inte tillämpas. Det fanns inga ägare att beskatta.

Jag tvingade fram en kompromiss som var ”Land Use Tax”, alltså markanvändningsskatt. Administrativt tänkte jag ändra benämning på de kommunala fastighetsregistren och sådana hade jag träffat på i de vita farmarnas kommuner som hade fastighetsskatter. Frågan var om det fördes register i kolchoserna över vilka som fick disponera de olika arealerna? Snart satt jag i bilen på väg ut till kolchosen i Caves igen med en medlem ur min utredningsgrupp.

Senare utredningsgrupp bearb

Till vänster: Sex tjänstemän ur en kommunadministration. Till höger: Medarbetare ur min utredningsgrupp. (Foto: Hans Jensevik) 

Samma välkomstprocedur upprepades men nu mer informellt och samma promenad under småprat och snart var vi på kolchosens ölstuga. Inga register fördes. Vilka som odlade olika lotter visste alla. Det var politrukens svar. Jag återvände till Harare och Sverige för att bland annat repetera vad jag visste om kolchoser. Det fanns skräckskildringar från Ryssland och fram för allt Ukraina. Vill du veta mer om kolchoser finns två bra videos här och här.

Tillbaka i Zimbabwe besökte jag kolchosen i Caves en tredje gång tillsammans med en kollega ur gruppen som hade uppdrager att intervjua hövdingen, schamanen och politruken. Det gick som jag tänkt – jag blev ensam med bönderna och jag kunde uppsöka dem en efter en.

Men först gick jag runt ölkrogen, som det fanns en av i varje by. Jag visste att den drevs i kommunal regi. På baksidan fanns den vanliga slangen från en brunn med en handpump för att späda ut det levererade ölet som fanns i en stor behållare. Den fylldes på av tankbilar och vinsten av utspädningen av ölen, som närmast liknade gammalsvensk svagdricka, gick ömsom i politrukens ficka och resten till Zanu-PF. Så var det här också.

Jag fick reda på att de odlade allt mindre för överskottet hämtades utan att bönderna fick någon ersättning. Visst, den politiska entusiasmen hade varit stor första åren innan de erfor att de alltid skulle jobba utan lön, som de goda kommunister de uppfordrades vara. Efterhand anpassades odlingen till vad varje bondes självhushåll behövde. De vita farmarna odlade och försörjde städerna med mat, frukter och grönsaker, mot ersättning som Zimbabwes stat fick som u-hjälp från ännu optimistiska hjälparländer. Men det blev det ändring på efterhand som de upptäckte vad Zanu-PF höll på med. Det tog dock lång tid för Sverige att inse läget.

Det fanns de med rätt ideologisk inställning som hållit ut och förbättrat jorden och fått högre avkastning. Upplaget med säckar vid ölkrogen var inte cement för gjuteriet av mursten som jag trodde. Det var mursten av lera som fabricerades. Säckarna innehöll gödningsmedel som inte användes. Åkrarna gav ändå vad som behövdes för självhushållet. Det fanns ett uttryck som sa att den vite mannen odlar och den svarte har kor, får och grisar. Man såg mest kvinnor, ofta med en babys knutet över ryggen, som skötte odlingarna och mycket sällan män på fälten. Det hördes att de ansåg dem bäst lämpade för just kor, får och grisar.

De med uthållig ideologiskt inställning hade förädlat jorden med gödning och nått bra resultat. Men de gav upp efter att deras arealer omfördelats till hövdingen och politrukens söner. De fick därefter de sämst skötta arealerna med uppmaning att de behövde bli bättre. De fick dem för de visste hur det skulle gå till. Men dessa förväntningar infriades inte. Även de hade gett upp och växlat ner till självhushållning.

Jag frågade om det betydande upplag av rör som också fanns vi ölkrogen. Det var en bevattningsanläggning som Tyskland skänkt Caves kommun, men de medföljande pengarna till monteringen hade försvunnit.

Det var dags för mig att söka upp min medarbetare för återfärd till Harare. Det blev en ny kommunallag med ”Land Use Tax” men jag undrar om den någonsin tillämpades. Det fanns andra komponenter i mitt uppdrag som fick prioriteras, bland annat en redovisningshandbok för de nya standardiserade kommunerna.

Redan under min utbildning i nationalekonomi ingick kollektiviseringen av jordbruken i Sovjet, Ukraina, Kina, Nordkorea och ett antal östländer till innanför Järnridån. Mina erfarenheter från Zimbabwe bekräftar att alla beskrivna hemskheter därifrån torde vara sanna. Det gick inte bra i Zimbabwe heller. I landet där de vita farmarna sagt mig att ett gott skördeår kunde ge vad befolkningen behövde i sju år föll ner i armod, fattigdom och svält. Vi vet varför! Ukraina är Europas kornbod och Zimbabwe Afrikas. Tyvärr hamnade de i fel händer.

Hur många nu levande svenska nationalekonomer har upplevt en kolchos inifrån? Det var en upplevelse, ett minne för livet, en erfarenhet som idag inger mig förtvivlan när jag ser hur den svenska vänstern år från år enligt Antonio Gramscis princip om den ”långa marschen” steg för steg undergräver ägandet i Sverige med inskränkande utvidgningar av allemansrätten, strandskyddet, skogsägandet, markanvändningsregler, planmonopol, miljöhänsyn, naturvårdsregler med mera. Kan konstatera att hösten 2021 har Centerpartiets Annie Lööf sålt bort ännu mer i förhandlingar om strandskyddet med Miljöpartiet för att få sitta nära makten.

Den svenska vänstern vet att deras politik leder till fattigdom, svält, misär och en misslyckad stat men för dem är det en religiös, en metafysisk, fråga – för man har ju ideologiskt rätt. Det räcker. Verbet veta och förnuftigt beslutsfattande är inte intressant. För dem är tro, tycka och anse de postmodernistiska metafysiska verben. Om man tror tillräckligt mycket, försöker allt intensivare, sker till slut undret, ett förverkligandet av den kommunistiska utopin och man får sitta i styret av ett land av goda människor och meddela dem vad som är gott.

Det måste efter frihetskriget i Zimbabwe även ha varit Mugabes vision. Jag mötte den redan 1968 i studentrevolten som jag upplevde som universitetslärare i nationalekonomi. Jag gav den ingen större sannolikhet men nu måste jag tillstå att det blivit riktigt obehagligt eftersom vänstern också lierat sig med den invaderande islamismen. Även det en klanstyrd samhällsordning med ett utopistiskt mål – en teokratisk islamisk diktatur. Nu har dessa två funnit varandra här i Sverige.

Vi Nixare ber om ditt stöd och vi har Swish 1234 33 84 06 och Bankgiro 5421-6270. Tack för din gåva! Vi välkomnar dig gärna som medlem.

Hans Jensevik, ordförande i Nix to the Six.


Den ideella föreningen Nix to the Six har en öppen Facebookgrupp och videor på Youtube. Här finns mer information om den partiportal som håller på att byggas, dvs VRM-systemet



Det som publiceras på webbplatsen Nix-to-the-Six.se omfattas av grundlagsskydd. Notera att kommentarsfältet inte omfattas av det skyddet. Det innebär att du som kommenterar är helt och fullt ansvarig för det du skriver – allt för ett trevligt, sakligt och allsidigt åsiktsutbyte.

Skriv din kommentar ...
Avbryt
Du är gäst ( Registrera dig? )
eller kommentera som gäst
Läser in kommentar ... Kommentaren uppdateras efter 00:00.

Bli först med att kommentera.