QR-kod

STÖD NIX TO THE SIX

Bankgiro 5421-6270

Swish 1234 33 84 06 (eller scanna QR-koden här intill)

Månadsöverföringar (SEB) 5401 34 308 86

Enligt en undersökning av Novus i sommar är invandring/integration den näst viktigaste politiska frågan för svenskarna. Lag och ordning, ligger på fjärde plats.En demoskopundersökning denna sommar säger att 70 % av svenskarna anser att invandringen är för stor. 2015 var siffran 58 %.

Statsministern och några oppositionspartier har under våren lyft frågan och menat att en långsiktigt hållbar migrationspolitik, som är vad som eftersträvas, måste innehålla regler som gör att invandringen begränsas. Sverige får inte hamna i samma situation som hösten 2015 eller ännu värre. Trycket utifrån måste minska till förmån för ökande ansträngningar att ta hand om dem, som redan har kommit till landet och har rätt att vara här.

Trots det angelägna i frågan om storleken på invandringen, kommer Migrationskommittén enligt ett uttalande den 7 juli i år inte att presentera något förslag till helhetslösning på migrationspolitiken och frågan om begränsning av invandringen har tills vidare avförts från agendan.

Situationen är allvarlig. Regeringen ska styra landet. Det finns en politisk majoritet inte bara hos svenska folket utan även i Riksdagen för att begränsa invandringen. Detta till trots befinner sig regeringen i en situation där man inte kan hantera frågan över huvud taget.

Det har pågått förhandlingar mellan Socialdemokraterna och Moderaterna. Man måste fråga sig varför dessa inte har lyckats. I europaförhandlingarna ändrade sig Stefan Löven och Socialdemokraterna från att man absolut inte tänkte medverka till coronabidrag till att godkänna att 390 miljoner Euro av sammanlagt 750 miljoner euro lämnades i just bidrag. Ändringen godkändes av riksdagen. Det går att flytta positioner i förhandlingar om viljan finns – och att få flytten att framstå som en seger.

Moderaterna har bitit sig fast vid att vi måste sätta volymmål, uttryckt i siffror, för invandringen. Det är svårt att se hur ett sådant skulle fungera när man samtidigt säger att man vill värna asylrätten och stå fast vid de bindningar till internationella konventioner som vi har. Det finns berättigad kritik mot volymmål.

Men med inte alltför vidlyftiga positionsförflyttningar skulle Moderaterna och Socialdemokraterna kunna komma överens och få en majoritet med sig i riksdagen. Men finns viljan?

Moderaterna måste kunna ändra sig och inte framstå som ett tok-oppositionsparti. I en synnerligen klargörande artikel i Expressen den 9 juli i år pekar Eva Edwardsson (Liberalerna), tidigare domare i Migrationsöverdomstolen på att ett volymmål är meningslöst. Om man verkligen vill begränsa invandringen bör man i stället angripa alla de pull-faktorer, som gör det så attraktivt för människor att söka sig till just Sverige. Exempel är reglerna om s.k. spårbyte, de vidlyftiga reglerna för rätt till sjukvård, de märkliga reglerna om hur åldersgränsen på 18 år för ensamkommande bestäms utan saklig grund, rätten till anhöriginvandring och frågan om försörjningskrav, osv. Det finns åtskilliga pull-regler, som relativt lätt går att ändra eller justera till följd att antalet sökande till Sverige med säkerhet skulle minska. Återigen om viljan finns.

Som det politiska spelfältet ser ut i dag kan man tyvärr utgå att viljan inte finns. Allt tal om begränsad invandring framstår som tomma ord och retorik så länge som Socialdemokraterna sitter låst i en sits där Miljöpartiet i praktiken har vetorätt. Då kan man inte göra upp utan en regeringskris. Och det är viktigare att undvika en sådan än att driva vettig politik. Makt framför förnuft. Samma som januariöverenskommelsen.

Situationen är ett demokratiskt dilemma. Regeringen förmår inte styra landet dit man vill. Väljarna kräver ett politiskt handlande, som inte verkställs. Det har uppstått en diskrepans mellan folkviljan och politiken. Om denna skillnad blir för stor kan parlamentet börja förlora sin legitimitet. Folket kan börja kräva att någon med kraft att genomföra en politik som uppfattas som nödvändig, tar över.

Om beslutsfattare enligt beslutsteorin alltid är rationella mot det underlag för beslutet som finns när det fattas, måste det i denna fråga finnas beslutsunderlag som inte är direkt synliga för väljarna. För svenska folket hade det rationella varit att kommittén hade kommit fram med en modell för att begränsa invandringen. Eftersom man inte gjorde så bör det rimligen finnas andra beslutsfaktorer som styr beslutsfattandet. Finns det krafter bakom, som vi inte kan se, som styr processen? Det är svårt att hitta andra förklaringar.

Herbert Tingsten har i sin klargörande bok ”Demokratins problem” (Aldus, 1945), sagt att demokrati är ett experiment i tiden. En illa skött demokrati, som inte kan genomföra de för demokratins bevarande nödvändiga politiska besluten, riskerar att falla sönder.

Vänner och förkämpar för ett sant demokratiskt Sverige har under de senaste månaderna med förskräckelse kunnat åse hur de sex viktigaste riksdagspartiernas ledare, som små barn i sandlådan, trasar sönder allt förnuft, blockerar vettiga lösningar och medverkar till att landet står och stampar på fläcken i en av de för svenska folket för närvarande viktigaste frågorna.

Det är synd om Sverige.

 

Tom Placht,

medlem i Nix to the Six.