QR-kod

STÖD NIX TO THE SIX

Bankgiro 5421-6270

Swish 1234 33 84 06 (eller scanna QR-koden här intill)

Månadsöverföringar (SEB) 5401 34 308 86

Samtalet var slut. Jag stoppade ner mobilen. Kände att jag inte var ensam och vände mig om på garageuppfarten. Grannfrun med den stora svarta pudelhannen stod på trottoaren.

-Kommer det att bli värre än nu? frågade hon

-Ja, mycket, svarade jag.

Henne ville jag minst av allt prata med just nu. Jag var störd. Samtalet var från en gråtande medelålders man i ett av våra utanförskapsområden. Jag hade suttit i bilen ett tag och tryckt bort samtalen men svarat när jag kom hem.

Han hette Micke och han satt illa till. Sedan kom han med det vanliga berömmet av mig som den ende i Sverige som man kunde prata med, som förstod och som gjorde något åt eländet. Dessa ständiga beröm i början av samtalen är numera plågsamma. Längden antyder karaktären på svårigheterna i fortsättningen. Det här skulle ta ett tag. Min glöd skulle få nytt kol och psyket mer att jobba med!

Mellan hulkningarna fanns en lättnad över att hans syster hade lyckats ta sig från området till eget boende på en annan och tryggare plats. Något hade tydligen hänt henne och nu var det hans tur. Men alla pengar hade gått åt att få systern därifrån. Han satt fast. Han var rädd.

Jag hörde att han var helt enkelt skräckslagen, förmodligen över vad som hade hänt systern. Nu såg han sig själv som måltavlan för den etniska rensning som sker i våra snart 200 utanförskapsområden. Han återkom ofta till att våra riksdagsmän i ”The Six” låter den fria massinvandringen fortgå i oförändrad takt. Så beröm igen och upprepade besvärjelser att inget fick hända mig. Jag svarade som goda terapeuter gör och samtalet var slut.

Grannfrun hade frågat: ”Kommer det att bli värre än nu?” Och jag hade svarat: ”Ja, mycket.” Men jag ville lugna henne. ”Det går att leva och bo i ett land i inbördeskrig, men man får lära sig hur det går till. Man får rätta sig efter läget och inte ge sig in på äventyrligheter”.

Hon tittade klentroget på mig. Jag fortsatte: ”Sverige kommer att segregeras i klanplatser och det kommer våra invandrare att se till. I alla riksmedier är det urbefolkningen som bär skulden till det genom vår främlingsfientlighet. Det Sverige som fanns i slutet av förra seklet är historia. Den nationella välfärdsstaten Sverige, som ett område med riksgräns och ett rättssystem som gällde för alla, kan du glömma. Våra politiker är inte beredda att ta de förluster i förlorade röster som upprätthållande av rättsstaten med utnyttjande av våldskapitalet skulle kosta.”

”Du menar att vi skulle anpassa oss till ett liv i ett land med ständigt inbördeskrig?” frågade grannfrun.  

”Du vet att jag har levt och jobbat i ett land med inbördeskrig. Det har jag berättat för dig!”

Det var inbördeskrig i Zimbabwe, det tidigare Sydrhodesia, när jag började jobba där 1983. Min uppgift var att resa runt i landet och kartlägga hur den kommunala ekonomin var organiserad, hur man budgeterade och hur man redovisade.

Jag hade ju sett ut som en solbränd vit farmare och de gillades inte av vare sig Shonafolket i norr eller Ndebelefolket i söder, som nu bekrigade varandra. Jag hade en pilotskjorta på mig med svenska flaggor upptill på båda ärmarna och därunder texten Sweden. Samma sak på en helvit huvudbonad. Jag förfogade över ett litet sportplan med pilot när jag inte kunde ta bilen och det fanns ”strips” att landa på nästan överallt.

Jag fortsatte: ”Det blir i Sverige som i Zimbabwe. Glöm nationalstaten med ett enhetligt rättssystem. Sverige blir ett antal system av platser i nätverk där olika klaner härskar. Vi lär oss deras platsgeografi och olika rättssystem och vad klanledarna heter som skipar rättvisa. Så anpassar vi oss efter det. Det kommer ständigt att uppstå stridigheter mellan olika klaner och platserna byter regim. Det blir mer riskabelt än nu att leva i Sverige, men vi lär oss leva med en högre och ökande risknivå. Vi gör det när alla inser att utvecklingen inte kan rullas tillbaka.”

Grannfrun röjde att hon hade hört delar av samtalet: ”Han du pratade med, hade han råkat illa ut? Var han svensk?” – Jag svarade: ”Det är ja, på båda frågorna”. Jag fortsatte: ”Kulturen med det största våldskapitalet bestämmer! De som försvarar den svenska kulturen är inte beredd att svara upp med det svenska våldskapitalet, när någon från urbefolkningen blir trängd. Det var en svensk som råkat illa ut. Han befinner sig i ett fortsatt utsatt läge.”

”Jag känner mig inte trygg längre!” sa grannfrun. Jag ville avsluta samtalet och sa, ”De tre liberala slagorden frihet, jämlikhet och broderskap är nog starkare än det som gäller i Sverige idag för urbefolkningen. Vänsterns tre slagord: trygghet, jämställdhet och solidaritet klarar inte de muterade kommunisterna i ”The Six” att leverera.”

Den stora svarta pudelhannen reste sig upp, ryckte i kopplet och annonserade att han ville läsa hundtidningarna utefter stigen i närmaste skogsholme. Grannfrun nickade och avlägsnade sig. Det styrkte mig i min uppfattning att hon i valet 2018 röstat på något parti i ”The Six”, dvs S, MP, C, L, KD och M.

Nu låtsas man förhandla om en ny invandringspolitik i riksdagen. ”The Six” förhandlar parallellt med Muslimska Brödraskapet om de 30 mandatens fördelning i valet 2022 som Muslimska Brödraskapet förfogar över genom klanröstning. Det kommer igen att landa i ett beslut som innebär fortsatt fri massinvandring. Ett nytt DÖ! En ny JÖK!

En röst på ”The Six” är i praktiken en röst på Muslimska Brödraskapet. Ju närmare spärren ett parti ligger ju tjänstvilligare är det att gå Muslimska Brödraskapets till mötes. Det kallas korruption i andra länder.

Hans Jensevik

Ordförande i Nix to the Six

 

Den ideella föreningen Nix to the Six har en öppen Facebook-grupp