QR-kod

STÖD NIX TO THE SIX

Bankgiro 5421-6270

Swish 1234 33 84 06 (eller scanna QR-koden här intill)

Månadsöverföringar (SEB) 5401 34 308 86

Känner du dig trygg? Kan du lita på andra? Är du rent av rädd för obekanta? Det är frågor som fortfarande känns ovana för oss svenskar. Historiskt sett har tillit varit en av landets stora tillgångar, något som också uppmärksammats i internationella undersökningar. Här är ett exempel (från Our World in Data):

In one extreme, in countries such as Norway, Sweden and Finland, more than 60% of respondents in the World Value Survey think that people can be trusted.

Självfallet har den här höga tilliten varit till enorm fördel, inte bara för Sverige utan naturligtvis också för de andra länderna i Norden. Det är till och med så att Nordiska rådet i en rapport kallar fenomenet för Tillit – Det nordiska guldet. Sedan mätningarna började (de inleddes på 1980-talet) har tilliten genomgående varit såväl hög som märkbart stabil.

Ett exempel från rapporten :

All tillgänglig forskning menar att de nordiska samhällena kännetecknas av höga nivåer av social tillit. Nivåerna är inte bara höga i sig, de särskiljer Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige från resten av världen: inga andra länder kommer upp i samma nivåer.

Men det är en förtroendetillgång som snabbt håller på att försvinna. Numera tillhör rädsla och oro det vanliga, något som svenskar dagligen känner av. Att tilliten sjunker i landet är därför ingen nyhet och kontroversiellt bara för PK-troende och den typen av verklighetsförnekare.

För den som vill ha svart på vitt finns Tillitsbarometern. Det är pågående trendmätning som görs av Ersta Sköndal Bräcke högskola och som – tyvärr – visar att tilliten försvinner allt mer, att individer i civilsamhället således inte längre törs lita på varandra i samma utsträckning som förr.

En av de ansvariga bakom undersökningen, historieprofessor Lars Trägårdh, har myntat begreppet lågtillitare. Men det menar han att de barn och ungdomar som växer upp idag, inte gör det i samma typ av tillitsfulla och trygga samhällen som alla äldre gjorde förr. Dagens unga lär sig alltså att inte lita på andra.

Värt att komma ihåg är att Barometern redogör för skillnaderna inom Sverige. Det handlar alltså inte om ett nationellt genomsnittsvärde för landet. Att skillnaderna är stora framgår bland annat av att det som Trägårdh kallar för generell tillit är under 30 procent i ökända Rosengård (i Malmö) medan den ligger på runt 80 procent på Södermalm i Stockholm.

Barometern visar till exempel att det som undersökarna kallar för lokalsamhälletilliten minskar markant. Med det menas den tillit man har till grannar och andra som bor i samma område som en själv. Samma sorgliga tendens visar kvällstryggheten, dvs om man anser det vara tryggt att vara ute på kvällarna. Försämringar noteras i 30 av 33 undersökta kommuner.

En bidragande orsak till den tilltagande rädslan och raserade tilliten är den nya företeelsen förnedringsbrott, dvs hatbrott som ungdomar utför mot barn och lite äldre unga. Det vore märkligt om inte det skulle få föräldrar att vara mer vaksamma, och också att man i allmänhet slutar att lita på okända. 

Undersökarna noterar ett klart samband mellan trygghet och tillit, där den sjunkande tryggheten är tydligt kopplad till ett samhällskontrakt i förfall. Man misstänker att tilliten i allmänhet kommer att minska, vilket torde leda till att förtroendet för stat och myndigheter – det offentliga i vid mening – också nöts ner. 

Barometern noterar – nästan kliniskt rått – att det ökade våldet i samhället, i synnerhet det brutala, kan ha nått sådana nivåer att tilliten inte går att återställa. Risken är att det helt enkelt är för sent. Istället för det öppna, fria och tillitsfyllda samhälle de äldre har upplevt och varit vana vid, uppstår ett där övervakning, kontroll och fruktan är naturliga inslag. Ett slutet samhälle med kameror och mikrofoner bakom varje knut.

Ett av de i särklass med påtagliga sambanden mellan hög generell tillit och andra faktorer är på vilket sätt – och i vilken utsträckning – man i formbar ålder (barn- och ungdomsåren) lär sig vilka man kan lita på och vilka typer av människor man på motsvarande sätt inte ska sätta sig tillit till. Enligt forskaren Eric Uslander, som Trägårdh refererar till, är just tillit ett personlighetsdrag som tidigt formas hos individen.

Men också att det finns en gemensam tanke- och beteendebas ­– underlying commonality – som Uslander kallar det, som får oss att känna tillit (citat från inledningen av hans bok "The Moral Foundations of Trust"):

Trusting strangers means accepting them into our “moral community.” Strangers may look different from us, they may have different ideologies or religions. But we believe that there is an underlying commonality of values. So it is not quite so risky to place faith in others. If we share a common fate, it is unlikely that these strangers will try to exploit our positive attitudes.

De allra flesta svenskar kan nog säga att vi hade en trygg och säker uppväxt. Uppfostran var inte baserad så mycket på kontroll och styrning som på tillit. Det innebar att vi som blivande vuxna var vana vid frihet – om än frihet under ansvar. Men den typen av frihet kan finnas enbart i samhällen med fungerande samhällskontrakt där alla följer såväl skrivna som oskrivna normer, lagar och regler. När samhällskontraktet trasas sönder, eroderas också tilliten.

Något som tyvärr saknas i barometern är analyser varför det numera förekommer bilbränder, explosioner, skottlossning, misshandel, våldtäkter, angrepp på och rån av äldre, förstörelse, hot, etc i en aldrig tidigare skådad omfattning. Att det sänker tilliten och undergräver förtroendet för stat, kommun och myndigheter är självklart. Förmodligen måste sådana analyser snart finnas i kommande versioner av Tillitsbarometern.

Rolf Oward,

medlem i Nix to the Six.

 

Den ideella föreningen Nix to the Six har en öppen Facebook-grupp